Jag är så seg på att uppdatera bloggen, alltså, och jag har världens sämsta anledning. Jag tar mig inte ut i världen och upplever äventyr, för jag sitter mest bara inne på kvällarna för att se Dr Who. There. I said it. Seriöst, är deet något fel på människor som mig (och jag vet att jag inte är ensam) som blir alldeles för känslomässigt engagerade i olika serier och karaktärer? Det känns verkligen som att det är något som saknas i min hjärna på något sätt som får mig att greppa tag så hårt om dessa fiktiva människor. Oh well, jag klagar egentligen inte. Har bara suttit och fulgråtit i tjugo minuter nu efter att ha sett fjärde säsongens sista avsnitt. Och alltså KOLLA på den här mannens ansikte, hur kan man INTE älska honom till döds?!

STOP IT, TENNANT, I NEED MAH PANTIES ON!!!!!!

 

Hur som heeeeeeeeeeeeeeeeelst, annars då? Har något kul hänt er? Sett några roliga filmer? Imorgon ska vi faktiskt se Citizen Kane och Strangers on a train i klassen, det känns riktigt bra för det är filmer som jag har sett fram emot! Tyvärr spoilar typ min lärare så gott som ALLA filmer han tar upp och pratar om, även fast man påpekar att man inte har sett dom. Idag:

Han: Det är som i Vertigo av Hitchcock... Eller vänta, har alla här sett Vertigo?

Några i klassen inklusive jag: Nej. 

Han: Jaa, okej, då kanske jag inte ska avslöja den stora plottwisten... Meeeeeeeeeeeen i alla fall så händer det här och det här och det här, och det är ju därför man säger att Hitchcock är mästaren!!!!!

Jag: Dude wtf. 

 

JUSTE, innan jag går och lägger mig ska jag också påpeka att jag ju FYLLER ÅÅÅÅR på måndag!!! Så ifall ni vill skicka mig massor av kärlek i form av fysiska presenter av alla dess slag så får ni nog sätta igång snart. Undrar man över min adress finns den på eniro (tänkte att det är väl lika bra att bara throw that out there). 

TENNANT STAHP.