Jag hade förberett mig på en sjukt stillsam och tråkig helg, eftersom alla mina vänner är bortresta eller jobbar eller befinner sig i andra delar av Sverige. Jag har laddat upp med filmer och serier och bara tänkt ta det lugnt, kanske rubba lite på mitt sockerförbud för att ha nåt gott att snaska på. Sedan slutar självklart mitt internet att fungera, så jag har inte kunnat vara online för att fördriva tid eller ens plugga sen i onsdags. Just nu sitter jag på biblioteket som har öppet i några timmar, bara för att få komma ut ur min lägenhet. Det är störningar i 4G-nätet så det gäller ju såklart mitt mobila bredband som är min enda chans till internet i min lägenhet. Jag är väl lite beroende av internet på en vanlig vardag, men när det då blir den ensammaste och tråkigaste helgen på länge och internet slutar fungera... Då blir det tyvärr lite värre. Så de senaste dagarna har jag sett två säsonger av Happy Endings (sjukt bra serie som jag rekommenderar, för övrigt), några timmar Auschwitz-dokumentär från bibblan, läst ut två böcker och saknat min familj. Och mina Umeå-vänner. Och min familj.

Som jag saknar min familj, alltså. Jag kommer aldrig veta om det är bäst att försöka strunta i det och tänka på annat eller om det är lika bra att tänka på allt fint och gråta bort lite och sen hoppas på att det går över? Ska jag måsta glömma att deet här är första året jag inte får leta påskägg tillsammans med mina syskon även fast vi är vuxna och jag egentligen inte alls gillar godis speciellt mycket? Jag har försökt att inte tänka på det, men sen skickade såklart Alva ett superfint litet påsk-SMS som satte igång hela tankeprocessen. Kanske lite därför jag har tagit mig till bibblan också, här kan jag ju inte gråta hur mycket som helst. Men jag har satt mig i ett ensamt hörn utifall att.

-

-

Jag önskar i alla fall en väldigt glad påsk till min älskade familj och mina superfina vänner i Umeå och Stockholm. Jag saknar er och jag önskar att jag fick träffa er lite oftare.

Påskafton för precis ett år sedan, då jag kom hem från Spanien efter att ha varit ifrån mina älsklingar i typ fyra månader. Då var jag rätt glad!