Min panik från gårdagen lyckades lugna ner sig lite, i alla fall. Jag ringde pappa och han skulle hjälpa mig med att ta kontakt med Svenska Kyrkan här i Halmstad och se om dom hade något jag kunde hjälpa till med. Jag fick även fram ett nummer jag kan ringa för att bli kontaktperson åt någon ung tjej, så jag ska ringa dom på måndag. Sen ska jag även börja ge blod, något jag har skjutit upp i snart två år (jag tänkte göra det "PRICK PÅ MIN 18-ÅRSDAG!"), så att så fort den här lilla förkylningen går över så glider jag iväg till lasarettet. Så nu känns det lite mer som att jag har en plan för hur jag ska tackla det här, och förhoppningsvis kan jag hjälpa någon som behöver det...