Hahaha alltså, det är vid såna här tidpunkter då jag är glad att ingen ser mig. Malar måste vara det äckligaste som finns, av någon himla anledning. Dom fladdar så himla äckligt, låter ingenting, så man kan inte veta vart dom är nånstans i mörkret, eller ens i ljuset! Dom tycker upp från ingenstans och fladdrar framför ansiktet och man blir så SATANS RÄDD, bara sitter och viftar. Igår kväll när jag skulle somna såg jag en mal i mitt rum, men då satt den på en vägg, och jag hade en staring contest med den, så att den skulle stanna kvar där hela natten. Men sen när jag släckte lampan så kände jag en liiiiiten liten vindpust i mitt ansikte, så jag började vifta som en galning, och kände hur jag träffade den. Jag var alldeles för trött för att orka gå upp och jaga den då, men jag tänkte länge på hur den säkert skulle fladdra ner i min mun och dö en slemmig död i mitt gap. M