Jag är i ett lite halvjobbigt läge där jag inte egentligen är missnöjd med något i mitt liv, men jag kan inte hjälpa att typ bli lite halvdeppig för att jag drömmer mig bort till något alternativt universum där jag lever min absoluta dröm. Tror det är en blandning av tentastress (har första salstentan på fredag och pluggar så att hjärnan blöder), nedvarvning (euforin över nya lägenheten börjar lägga sig lite), längtan (jag har lyckats hålla mig rätt självständig, men faktum kvarstår att jag inte har fått prata med min bästaste bästa vän på tre veckor och jag börjar känna av det lite grann nu. Hon kommer dock hem om precis en vecka, så jag kan stå ut) och underliggande förkylning som inte vill ge sig och låta mig komma iväg till gymmet. Sen blir det hela inte precis bättre av att jag har känt mig lite socialt understimulerad och därmed lite ensam också. Långdragen suck.