Då är min sommar i Umeå slut och när ni läser det här sitter jag på flyget hem till Halmstad igen. Jag tänkte bara skriva ett litet inlägg nu innan jag åker, även om alla Umebor som läser det här förhoppningsvis fortsätter läsa som om ingenting hade hänt!

 

Där kan jag ju börja - alla supertrevliga vänner, vänners vänner och bekanta som jag har träffat som glatt informerar mig om att dom läser min blogg! Jag blir lika chockad varenda gång, och lika varm i hjärtat. Så fantastiskt trevligt att det finns människor som vill veta vad som händer mig eller helt enkelt tycker jag skriver på ett roligt sätt, det kommer jag verkligen aldrig tröttna på att höra. 

 

Det har även varit fruktansvärt skönt att få träffa min kära familj så mycket, både min närmaste familj och resten av släkten på alla traditionsenliga firanden av studenten, midsommar, konfirmation och så vidare. Jag är fruktansvärt tacksam för att jag har fått bo hemma hos mina föräldrar, tillsammans med Alva och Ellen, utan att det varit krångligt eller att jag har känt mig i vägen. Det är så skönt att få känna att jag kan vara borta i ett år, men ändå komma tillbaka ett tag och få bli en del av mina syskon och föräldrars liv som en syster och dotter ska vara. Det är såna här tankar som kommer få mig att hålla ut under jobbiga perioder nere i Halmstad, när jag saknar alla mina älsklingar. 

 

Och sist men inte minst är jag så fruktansvärt glad, rörd och varm i hjärtat över alla mina vänner som visat hur mycket de älskar mig under de här två månaderna. Folk som hör av sig för att dom har sett på facebook att jag är hemma, som planerar middagar, helger och aktiviteter för oss, som skjuter upp resor eller vrålar YOLO och umgås med mig bara för att jag är här under begränsad tid. Jag har verkligen fått se vilka det är som står mig närmast och vilka det är värt att lägga ned den extra energin på att hålla kontakten med. För två år sedan vid det här laget satt jag mest och funderade på hur man går till väga för att skaffa nya vänner när dom gamla förklarar att mitt sällskap inte är önskvärt. Nu har jag en fantastisk grund att stå på och känner stöd från alla möjliga människor, även om de inte kan vara i min geografiska närhet. 

 

Så för att sammanfatta har jag haft en alldeles underbar sommar, och det är för det mesta det superfina sällskapet jag har fått ta del av! Nu känns det dock väldigt skönt att få åka tillbaka till Halmstad igen och fortsätta det liv jag är väldigt nöjd med där. Och jag ser fram emot att få träffa min fina, skånska blomma Jasmine igen som ni trogna läsare så snällt håller reda på hur hon ser ut även fast ni aldrig har träffat henne. Hon som "tagit hand" om min lägenhet hela sommaren (förutom att blommorna verkar ha dött, mina avlopp stinker och min hyresvärd har tagit in posten), som viger sin helg åt mig när jag kommer hem och som kommer vara mina trogna vapendragare i några år till. 

 

I sommar har väldigt många frågat om jag är nöjd och lycklig med mitt liv som det ser ut, och jag kan säga en gång för alla att ja, jag är fruktansvärt lycklig.