Det där med mode
Mina gamla barndomsvän Linnéa har en superbra blogg om modevetenskap, alltså inte en "dagens outfit"-blogg, utan den handlar mer om olika samhällsfrågor som har med mode att göra. Den är alltid fruktansvärt intressant (tycker jag) och hon skriver så bra och gripande att man BLIR intresserad även om ämnet kanske inte ligger är det som ligger närmast ditt hjärta. Bloggen heter An Editing Eye. Särskilt det här inlägget fastnade jag för, när hon skriver om vad mode betyder för henne och hur använder det. Jag tänkte bjuda på ett litet stycke som hon skrev i den texten som jag fasntade särskilt för:
-
"Många talar om modet som en slags tillflyktsort, en fristad där de fritt kan uttrycka vilka de egentligen är. Det är visserligen ett fint sätt att se på det hela men det förutsätter att man vet vem man är. Eller åtminstone tror sig vara. Jag kan känna att mode, lika mycket som det kan handla om att vara ett medel för att uttrycka en identitet man kanske tidigare inte hittat verktyg för att förmedla till omvärlden, också är en slags flykt från mig själv. När jag tröttnar så fruktansvärt på mig själv, mitt ältande och sömnlösa nätter, mina vanor och ovanor. Då erbjuder modet mig tusentals andra identiteter, tusentals andra kvinnor jag istället kan välja att vara. Kvinnor jag kan önska att jag vore, lyckade (lyckliga) kvinnor med välstrukna skjortor och felfri makeup."
-
-
Jag skrev en ganska lång kommentar som jag tänkte dela med mig av, så att ni får en idé av hur jag tänker på mode. Den är skriven till Linnéa (därav du:andet), men hoppas ni kan förstå bra ändå!
-
"Som du nog var mycket väl medveten om så har jag under större delen av min uppväxt inte varit speciellt intresserad av mode och för det mesta gått omkring i Olofs gamla kläder. Ofta under den tiden (typ högstadiet) så kunde jag kväva min lust att kanske klä mig lite finare eller mer moderiktigt genom att tänka att jag inte ville tas som en utseendefixerad bimbo som inte hade något bakom pannbenet, vilket såklart var en väldigt omogen syn på mode. Men samtidigt, can you blame me? När nästan alla uttryck av modemedvetenhet som tas i form i tjejtidningar som man läser i den åldern ackompanjeras av hur man ska förställa sin personlighet för att få killar att gilla en så är det svårt att dra någon annan slutsats. Hur som helst så har mitt modeintresse ökat stadigt dom senare åren, och jag måste erkänna att ibland när jag känner mig extra nöjd med min outfit önskar jag att du kunde få se mig nu, du skulle vara så stolt! Hahahaha.
Nu har jag i alla fall vänner som fortfarande kommer med dom tankar som jag hade i högstadiet, att om man tänker för mycket på sitt utseende så förringar man resten av sin personlighet och blir bara en till del av ett konsumtionssamhälle. Och när jag ser en del tjejer så tänker jag samma sak om dom. Men nu tänker jag alltmer att jag uttrycker mig så mycket i mina kläder, vad jag är på för humör och även vad jag tycker om de människor jag träffar under dagen. Klär jag upp mig lite extra (typ i jeans som inte har hål mellan benen och en tröja som får mig att känna mig snygg, rolig och säker) så visar jag att jag tycker den här personen är värd mitt bästa jag. Sedan har jag insett hur mycket snygga kläder kan få mig att känna mig som en gladare och bättre person, bara för att jag är nöjd med mig själv! Jag har inte tänkt ta all press från media och samhället om att jag måste vara vältränad och smal och sedan INTE ta att det finns kläder som kan göra att jag struntar i mina komplex och får mig att känna mig sexig igen! Så jag antar att man måste lära sig att man kommer ta del av olika världar vare sig man vill eller inte, och så får man välja hur man använder det."
-
Jag tänker göra som Linnéa och fråga er läsare hur ni känner kring mode? Ni får väldigt, väldigt gärna kommentera och dela med er, men det är såklart inget måste!
Ordbajsningar
Postat av: Ninna
Vad glad jag blir!
Trackback
