så nära, men ändå så långt borta...
Den här månaden gick det inte så bra att hålla i mina stackars slantar (det var Danmark-resan som förstörde mina planer, men what can you do? Och föreslå inte "inte åka till Danmark"!!), och både mat-och bankkontot är tömt. Det blir till att skrapa ihop lite köttfärs (men inget att ha i den förutom... salt) och ris till något sorts ätbart gojs. Det är i såna här situationer jag brukar låtsas att jag är han i Pianisten, inlåst i en lägenhet för att gömma mig undan från nazisterna och måste skrapa rent skåpen för att hitta en stackars potatis att suga på som mitt enda hopp! Det brukar faktiskt funka rätt bra... Men hur som helst så kan jag SE studielånet på min internetbank, men det har ju såklart inte kommit in som saldo än. Pengarna hägrar, så nära men ändå så långt borta... Snyft!
-
Igår kom jag på en helt underbar sak, nämligen att tiden går sjukt snabbt! Jag har redan bott här i över tre (!!!) månader! Om en vecka kommer Ellen hit, ett besök som jag förväntar kommer ge mig energi att springa runt hela Halmstad. När hon har åkt hem är det bara lite mer än två veckor kvar tills jag åker till PRAG (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) med Jennie (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) och stannar där en vecka. När jag kommit hem därifrån så är det första december, jag påbörjar min sista delkurs för terminen och stannar bara i Halmstad 19 dagar till, sen sticker jag hem till Umeå och firar jul och allt underbart som ingår i det! DET ÄR HELT SJUKT!!! Det där kommer tamejfan gå på nolltid, känns det som! Igår när jag gick hem från Martin och insåg detta så fick jag ett sånt lyckorus att jag var tvungen att hoppa och tjuta och gå som ett mongo (eller mer som ett mongo än vanligt i alla fall) så att folk tittade på mig. UNDERBART!!!!
Ordbajsningar
Trackback
