Åh, jag drömde inatt att min blogg blev världskänd och jag började tjäna miljontals kronor på allt trams jag skriver här. Skulle inte det vara skönt, så säg?
Det första jag skulle göra med alla mina miljontals kronor skulle vara att köpa en helt tom, gammaldags lägenhet i Paris. Sedan skulle jag spendera mina dagar med att vandra runt i världens vackraste stad, leta gamla fina möbler, kanske måla om lite i lägenheten och göra den till världens mysigaste ställe. Sen skulle jag bjuda hem alla jag känner för att se den. Och jag skulle baka och ställa till med kalas, oj oj oj. Sen skulle jag få tag på ett halsband som jag såg på Camden Market i London men som jag inte köpte, det var som ett sånt där Carrie-halsband som Carrie i SATC har, men man kunde göra ett eget och välja hur det skulle se ut med ens eget namn och sådär... Åh, dom var så himla fina, men jag köpte inget på grund av min snålhet, och flera gånger efteråt har jag tänkt på det där halsbandet och hur snyggt det hade sett ut på mig. Snyft. Hatar när sånt händer.

Jag har upptäckt att jag av någon anledning gillar att ha mitt namn på saker? En gång när jag var yngre kom mamma hem med ett gäng klistermärken från Ingrids, alltså underklädesaffären, till mig. Jag blev typ överlycklig, och jag minns att jag satte dom på min dagbok och mitt fiskespö, hahaha. FISKESPÖT FÖFAN!
Jag kom på mig själv att planera för en tredje tatuering häromdagen, mina tankegångar gick ungefär så här:
"Åh, jag skulle kunna ha Ingrid skrivet i nån snygg lite snirklig stil någonstans på ryggen eller i nacken... Så himla snyggt att ha mitt namn någonstans, varför är det inte fler som har så? ... Hmm, eller så kanske jag kan ha det på arm... Oj, justja."
Är jag lite ego eller hur var det nu igen?!