Den eviga diskussionen om vad uttrycket "ha resfeber" innebär - om man är sugen på att resa eller om man börjar bli fylld av förväntan inför en kommande resa - rasar i mitt huvud, men jag kan konstatera att vad det än betyder så har jag det. Jag vill verkligen resa iväg nu, men jag är sjukt nervös. På lördag morgon bär det av till Spanien, först till Madrid sedan till Mallorca. Jag hoppas verkligen att allt ska gå väl. Dels är jag nervös inför själva resandet, för jag har aldrig ens flygit ensam i hela mitt liv. Dels är jag nervös över vad allt detta innebär, jag känner ju faktiskt ingen alls där. Det känns tråkigt att bli "ensam" när jag har haft Malin som min klippa här i London. Men jag antar att sådant är livet. Jag måste ju nästan vänja mig om jag senare ska vidare till Skottland, Uppsala, Halmstad eller... vart som helst i världen. Hm.