Living the dream
Jag är så fruktansvärt nöjd med mitt beslut om att åka som au pair till Spanien. Under hela tiden här i London har jag känt mig så självständig och stark som klarar mig själv och trivs så bra med att göra det också! Jag märker hur jag har ett helt annat sorts självförtroende nu, motgångar borstar jag av mig som en spindel i sängen (som jag faktiskt precis upptäckte och borstade bort!!!) och jag känner mig bara nöjd med mig själv i allmänhet. Jag trodde liksom att jag var en självsäker person tidigare, men nu förstår jag ju att det bara var toppen av isberget! Jag är kapabel till så mycket mer!
Så att bestämma mig för att hoppa från ett äventyr till ett annat känns verkligen rätt för mig just nu. Detta är en period i mitt liv då jag känner mig så fri, som bara har mig själv att tänka på och ta hänsyn till, och allt jag äger ryms i en resväska (eller två). Så varför inte bo några månader i Spanien om jag har möjlighet till det?
-
En väldigt duktig poet och god vän till mig skrev en gång om hur hon på något konstigt sätt känner nostalgi när hon hör låten "17 år" av Veronica Maggio, och när jag läste det kände jag direkt att det var precis så jag också kände. Särskilt raden "Jag flyttade utomlands, jag bytte efternamn, och jag blev en av dom som aldrig kommit hem". Jag tror det var för att både jag och min vän kände på oss att vi var ämnade att lämna våra barndomshem i Västerbotten för något stort och fantastiskt äventyr, och jag tror det är det vi gör nu. Vi (tillsammans med många fler) är ute i världen och utforskar den och oss själva. Det är verkligen precis så här jag har drömt om "mitt vuxna liv" när jag varit yngre, och jag är så glad att det är det här jag gör nu.
Jag lever verkligen drömmen.
Ordbajsningar
Postat av: Hanna
"En väldigt duktig poet och god vän till mig" Det var ingen dålig personbeskrivning, jag tackar för den kära du :)
Och det är härligt att se dig ta dig an världen. It doesn't stand a chance :)
KRAM
Trackback
