Hur som helst så är Rocio och Jero hur trevliga som helst, och riktigt rejäla, liksom. Nu har vi sagt att vi bara ska ta det lugnt i några dagar, att jag får bekanta mig med barnen och liksom komma in i det hela. Dom har inga konstiga värderingar eller på nåt sätt knäppt om hur dom vill uppfostra barnen. När Rocio berättade om hur hon ville att hennes pojkar skulle vara artiga, kunna säga "Yes, please" och "No, thank you", kunna plocka undan efter sig, inte sitta och be andra hämta saker åt dom osv, så påpekade jag att hon uppfostrade dom till att bli bra pojkvänner. Det tyckte hon stämde bra. Sedan vågade jag också påpeka att hennes söners namn tillsammans låter som Miley Cyrus. Hon var tyst ett tag, och sedan utbrast hon i ett "OH MY FUCKING GOD! YOU'RE RIGHT! FUUUUUUUCK!!!". Hahhahaha,jag dör, hon är så sjukt rolig.

-

Huset är... alltså, så underbart vackert och fint så jag vet inte vad jag ska säga. Glöm allt ni vet om hur spanska hus ser ut, glöm allt ni sett på En plats i solen (jag vet att det är många som ser på det!!) - det här är helt underbart. Dock är allting flyttkaos, jag kommer till exempel att sova på en soffa i några nätter eftersom det inte finns några andra möbler i mitt rum. Så jag kommer vänta kanske några veckor med att ta kort på allt. Dock kunde jag inte hålla mig från att ta kort på mitt (!!!!!!) badrum, som är nästan det enda rummet som är helt färdigt. Check it out.

Det ser ju aldrig lika bra ut på bilderna som det är i verkligheten, men fatta att gå från att dela världens skabbigaste toalett med fyra andra tjejer i London där min tandborste möglade (!!!!!!!!), till att ha det här stället för mig själv? Ni anar inte hur lyckligt lottad jag känner mig.

-

Justja, jag var ju tvungen att lämna Vanessa och Laura imorse. Det var inte superlätt, för dom är ju världens finaste, men det var i alla fall rätt sak att göra. Jag fick en liten blombukett av Vanessa i avskedspresent.

-

Nu ska jag stupa i säng (läs: soffa) för imorn börjar första jobbdagen. Hasta mañana!