stackars bloggen
Nu sitter jag och chattar med Stockholms-Becky och har bestämt mig för att rycka upp mitt liv lite grann. Tror jag skriver det här bara för att jag inte ska kunna ta tillbaka det senare. De senaste veckorna har jag oroat mig väldigt mycket, och tänkt väldigt mycket. Mycket på vänner och de som är nära, men också på mig själv.
Och det jag har kommit fram till är att jag behöver en ny start, få börja om på något sätt. Jag söker nya bekantskaper, nya jobb i nya länder. Det blir spännande. Och startskottet för detta nya liv har jag bestämt blir på fredag, då det är tatueringsdags. Det kommer bli en stor tribal-tatuering på halsen, för er som undrar. ELLER?!
Det blir ingen "Ny Ingrid" som kommer fram, men kanske snarare en Ingrid som har lärt känna sig själv lite mer. Eller är på väg att göra det.
Som jag skrev sist i det förra inlägget: Om någon vill höra av sig så går det bra. Men jag har inte tänkt hoppa på vem som helst, för några av mina vänner har jag nu lagt bakom mig, insett att dom kanske inte är så mycket att ha, alltid. Det kanske verkar fegt att skriva ut sånt här på bloggen, och inte nämna några namn, men för mig kändes det ganska bra. Det är som att smyg-konfrontera det jag inte vill konfrontera, men ändå skriva ut det så att det blir så pass tydligt att jag vet att det är det jag vill göra. Om någon fattar.
Ja, jag vet inte om någon läser den här bloggen fortfarande, men det var det här jag ville skriva i alla fall.
<3
för några av mina vänner har jag nu lagt bakom mig, insett att dom kanske inte är så mycket att ha
vet inte riktigt hur man ska tolka det där. men jaha, lycka till med allting då
pusspusspussssis på dig, jag är taggad på att få se din tatuering!!!!!!!!!
Jag läser bloggi och jag tror det är bra att rensa ut det som påverkar dig negativt i livet, heja dig, Ingrid!
Vill se tattisen, tribal låter nice, tycker även du borde göra några kinatecken som betyder "lycka" eller något annat fint :P skoja!
Eftersom vi är barndomsvänner kommer du få dras med mig lite sådär på ett hörn tills du trillar av pinn, bara så du vet!!!
Smyger in här jag med! Måste bara säga att jag fortfarande är ett inbitet fan av din blogg, lite som en stalker sådär. Iakkttar i det tysta.
hahah gud vad lezkigt det där lät.
// Jennie Lezkig
Sitter här och ler för mig själv Ingrid, och vet du varför? För att det är nu det börjar. Alla äventyr, all lycka, den kommer när man bestämmer sig för att börja börja om och ge sig själv den stora chansen man faktiskt förtjänar. Och du förtjänar den.
(smör, jag vet, men sån är jag)
Jag kommer också fortsätta kika in här, och är JÄTTENYFIKEN på tatueringen! Show it to me baby!
Stor kram :)
(eller, jag menar inte att jag smörade, jag menade varje ord, men det låter smörigt. Fast det inte är det. Det är alltså inte smör - utan ren och skär sanning)
