Erika är hemma, och nu är det bara Vickie som saknas för att det ska bli som vanligt igen! Eller vanligt och vanligt, att jag aldrig mer kommer tillbaka till skolan är väl lite bortom det jag någonsin har upplevt. Erika kom i alla fall hem igår, och det var en hel del tårar i det välkomnandet. Det var självklart helt fantastiskt att se henne igen, och även fast de här tio månaderna har känts så fruktansvärt långa, så kommer jag ihåg dagen hon åkte som om det var igår. Men som sagt - det behöver man inte tänka på nu, FÖR HON ÄR TILLBAKA!
Ikväll kommer tjejerna hit på en liten välkomstmiddag och trevliga tider. Det ser jag väldigt mycket fram emot, är som alldeles pirrig i magen.