Jag som var så hoppfull om att jag kanske skulle hinna klart med mina arbeten innan helgen, men icke. Jag kommer verkligen ingenstans med min reflektion och läget känns rent utav hopplöst. Varenda dag i veckan har jag planerat att sätta mig ned och verkligen ta tag i det hela, typ slita tag i antingen min bror eller far och tvinga dom att bollplanka mot mig så jag får lite idéer och inspiration att skriva ner något om de jädra problemen, men dom har inte varit hemma eller upptagna osv osv. Nu sitter jag hos mamma och väntar på att hon ska komma hem så att hon kan hjälpa mig, men med min tur så kommer hon bara säga att hon inte förstår nånting eller nåt liknande, så sitter jag i skiten igen. Mitt enda hopp just nu är typ att jag ska få äckligt mycket inspiration ikväll, och sen imorgon eftermiddag ska jag bara kunna sitta och skriva i flera timmar tills fingrarna och ögonen blöder, och sedan kunna njuta av den mest välförtjänta helgen på länge. Men det kommer ju inte att hända. Har så mycket annat på hjärnan just nu. DAMN YOU KONCENTRATIONSFÖRMÅGA!

Förresten, vem är så pervo att dom kommenterar anonymt på bloggen att jag ska berätta mer om min pojkvän? Serrdill, det är lite creepy stalker-aktigt. Som blogg-kändis HAR jag faktiskt ett privatliv och måste se till att värna om det. Nu passar det bra med en ovärd fråga ställd till allmänheten i kursiv text: