Nu börjar jag bli lagomt less på vardagen. Särskilt på min frans. Serridill, hon säger inte ett ORD och ändå måste jag hålla på att dadda med henne och visa henne hur man typ torkar sig i rumpan. Är det värt? NEIN är ordet. Dessutom har jag gett upp på min skolsituation, undan för undan. Orkar inte alla dessa lektioner med Lars och alla uppgifter med Lars. LAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARS FÖR TUSAN! Och imorn har vi nationella prov-skrivning i hur många timmar som helst. Och jag får inte bara sitta och se på House eller 30 rock och prutta hur mycket jag vill. Åh, blir bara less.

Googlade "tråkigt" och fick upp den här bilden:

Vilket muntrade upp mig lite grann.