Äntligen, äntligen, äntligen är jag hemma i Umeå! Även fast det är typ -10 grader och alla kan förstå vad jag säger.
Igår var det tänkt att vi skulle stiga upp klockan 05.00 för att hinna med taxin som skulle ta oss till flygplatsen, men eftersom jag inte vaknade av väckarklockan så blev jag väckt tio minuter innan den kom. Skyndade mig att slänga ner allt i väskan och esn begav vi oss till flygplatsen. Vi reste och väntade hel dagen på Köpenhamns flygplats, där jag bland annat köpte en chocolate chip frappuccino och flygplatsgodis för ca 260 kronor. Mycket värt.

Väl på planet hade de fel på motorerna, så vi fick sitta och vänta i två timmar tills vi fick ett nytt plan. Bakom oss satt det ett par tvillingpojkar, högst 10 år gamla.
"ÅÅÅHH, VI KOMMER MISSA WILD KIDS! Mamma? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Är det karma?! ÄR ALLT MITT FEL?!!" och massa andra lillgamla saker skrek han ut i frustration, vilket var så roligt att lyssna på att vi följde efter dom hela tiden. När vi kom fram i sthlm kom först inte mitt bagage och jag hann ringa till pappa och gnälla innan det så småningom kom utrullandes.
Sen for vi till nån hotellby där vi spenderade natten. Kan ju tillägga att Hanna tydligen går i sömnen, vilket hon glömde nämna för mig. Vid ett väckte hon mig och skrek "OJ OJOJ, NU MÅSTE VI SKYNDE OSS, VI MÅSTE TILL FLYGET, ÄR DU VAKEN?!" och jag blev ju jättestressad eftersom jag trodde vi varförsenade. Vi somnade om när jag påpekade att deet fortfarande var natt, men hon väckte mig kanske tre-fyra gånger till under nattenför att påpeka något onödigt. Till slut sa jag till henne att bara soooovaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Här hemma hämtade Malle och Becky mig på flygplatsen, tack igen! Sen lagade Olof hamburgare åt mig, och nu har vi sett på Shaggy Dog med Robert och Meningen med livet. Tyvärr funkar inte det trådlösa internetet på min dator, av NÅGON ANLEDNING. Men men. Det får fixas. Ah well. Adios.