Igår kom min chef tillbaka, så jag har faktiskt GJORT något. Dock verkar det som om jag blir ensam nästa vecka också, vilket inte var inplanerat, så jag antar att fler uttråkade blogginlägg kommer.

Just nu gör jag dock inte så mycket. Jag jobbar till sex, vilket betyder att jag måste sitta här till klockan sex för att sedan låsa och larma. Att jag har fått höra spökhistorier om källaren här gör det ju inte precis bättre.
Jag funderar seriöst på att starta en sorts hjälp-jour i höst, för efterlämnade kompisar. "Har dina vänner också lämnat dig för att åka till ett land på andra sidan jorden?" kommer att vara slogan. Eftersom jag är så förstående kan jag ana hur samtalen kommer att gå:
Jag: Hej, jag heter Ingrid, välkommen till jouren för dig som är kvarlämnad, vad kan jag hjälpa till med?
Offer: Min kompis har stuckit till USA.
Jag: Mhm, mhm, jag förstår.
Offer: Det suger.
Jag: Eller hur?!

Ja, och så kommer vi ju gråta i telefonen till varandra och sådär lite allmänt. Usch och fy.
Nej, även om jag låter fruktansvärt emo och som världens sämsta kompis så är jag fruktansvärt glad för Vickies och Erikas skull. Dom, om några, förtjänar verkligen alla häftiga äventyr som dom säkerligen kommer uppleva där borta... utan mig...
Nej, jag är bara egoistisk och kan inte sluta tänka på hur mycket JAG kommer sakna dom. Jag vet, det är inte så en bra kompis gör, men jag kan inte hindra det. Sorry.