Idag har jag endast sprungit omkring i min trädgård och lekt med de små genmanipulerade pudlarna. Hihi, lilla Christy kunde inte sluta skälla på blommorna och bina som surrade runt dom. Solen sken, fåglarna kvittrade och sedan bet Misty av Christys huvud. Oj, hoppsan, sånt får jag inte skriva. Jag råkade visst glida tillbaka i mitt vanliga mode.
Hur som helst, Misty och Christy skuttade omkring, och jag la mig i gräset för att känna hur solens strålar värmde min kropp och alla små kryp krälade över mina nakna armar. Först kittlade det lite grann, men sedan växte det till obehag.
"Nej! NEJ! VAD ÄR DETTA?!" hann jag tänka innan alla små insekters tänder grävde ner i mitt kött och små droppar av blod trängde fram på min lagomt solbrända hud. Men som man säger; 'många bäckar små'. Snart hade jag förblödit och mina kära små pudelvalpar, Christy och Misty, badade i mitt blod och slickade mina sår.

SLUT