Jag gillar ju ändå att åka buss. Det händer mig ganska många saker när jag bussar. Har funderat på att skriva en bok. "Ingrids bussmemoarer - en liten bok om lycka, välgång och äckliga säten."
Eller kanske en dokumentär? "Ingrid - Jag är en transporthora"
Eller en komedi? "Ingrid - så lärde jag benen att sluta gå och åker nu buss ända in i helvetet."
Eller ett oscarsnominerat drama? "Ingrid - mina bussåkardagar är över i och med finanskrisen"
Eller en musikal? "Ingrid - Ett sjungbussande freak i mina bästa år!"

Idag på bussen hade jag på mig mina fantastiska Anastasiaskor, då en en rågo liten hippietant frågar mig vart jag köpt dom. Självklart njuter jag av att svara att jag köpt dom i Paris, varpå hon svarar att hon alltid har letat efter såna skor ända sen hon var tvungen att slänga sina när hon var yngre. Hon berättade om skornas historia, att hon hade letat i varenda secondhandaffär efter dom osv. Till slut frågade hon om hon fick köpa dom av mig, men det kunde jag ju inte tillåta! Istället rådde jag  henne att kolla på Ebay eller helt enkelt fara till Paris och leta själv. Hon sa att det täntke hon kanske göra.
När jag gick av bussen gick jag med lätta steg hemåt i mina fina skor som jag ska ta till vara på. Det gjorde verkligen min dag! Och man vet aldrig, jag kanske till och med fått den där lilla tanten att resa till Paris och uppleva äventyr bara för att hon gillade mina skor!