För er som har missat så har jag blivit utsedd till Månadens Babe på Vickies blogg. Här är i alla fall mitt tacktal:

Mina damer och herrar, kära medfångar, bloggläsare och eventuella fans av mina framtida verk.
Här sitter jag, Månadens Babe, och blickar ut över mitt kungadöme. Det jag ser är dystra miner, en följd av många som höstmörkret bidrar med. Jag ser det som mitt uppdrag att uppmuntra – NEJ, inspirera alla dessa ungdomar till att lysa upp deras gråa vardagar med en gnutta humor och kärlek.
I och med titeln ”Månadens Babe” på Victorias blogg höjs hoppet i mitt hjärta, och jag hoppas i många andras också. Även om bilden inte var den mest smickrande så förstår jag att hon menar väl, och jag kommer för alltid ta detta som ett bevis att hon ser upp till mig väldigt mycket. Jag är nog ljuset i hennes gråa vardag. Inspirationen till att hon stiger upp på morgonen. Mjölken i hennes kaffe, toapappret i hennes högra hand, den mjukgörande krämen för hennes eksemerade händer, glasögonen för hennes halvblinda ögon, GRÄDDEN PÅ MOSET helt enkelt.
Jag har varit i hennes hem endast en gång, och jag är starkt övertygad om att den enda anledningen till att jag inte fick se hela huset var att hon har en guldstaty föreställande undertecknad i vardagsrummet någonstans.
Jag är anledningen till att hon lever... Eller i alla fall att hon har G i företagsekonomi.

Nu kom jag bort mig lite, men huvudsaken är att denna titel är en stor ära att få.
Jag skulle vilja tacka mina föräldrar, som mer eller mindre smärtsamt orsakade min födsel.
Jag vill tacka mina klasskompisar Ricki, Gretti, Becky och Linni, för när jag blir alldeles för irriterande för dem så vänder jag min energi mot Vickie, vilket indirekt har lett till denna utmärkelse.
Vill tacka Lina Victoria Caroline Grenholm för att ha uppmärksammat mina önskemål och tillfredställt mig... If you know what I mean.
Sist, men inte minst, skulle jag vilja tacka mig själv, för att jag är så jävla bra.
Tack!

Ingrid Kling aka Månadens Babe