Uuuuuuuuuuuuuusch. Jag har SÅ ingen BH på mig, right now. Hur många glas vatten tror jag har hällt i mig idag? Tre miljoner liter, minst. Det är tre miljoner kubikdecimeter. Sug på den du!
Jag har i alla fall en "glad" nyhet: Efter 12 veckors väntan har jag äntligen fått blöda lite. Med tanke på att det är hela SJUTTON personer som läser den här bloggen tänkte jag vara lite diskret och inte bara skriva ut ordet "mens" mitt i allt. Om jag skriver "blodklumpståget har anlänt till Kling-stationen" får man väl tänka lite grann, tycker inte du det?

Jag saknar min Jennie så himla hårt. Om hon var hemma i Umeå skulle hon minsann muntra upp mig i mina sjuktider. Hon skulle i alla fall försöka... Eller... hon skulle påpeka att hon alltid är sjuk eller gravid eller liknande, men ingen - INGEN, I TELL YOU, klagar lika bra som hon gör. Hon klagar och sen ursäktar hon sig, som om det gör det mindre klagande, vilket är supergulligt. Ungefär som Vickie gör när hon låtsas vara generad när hon berättar något superprivat eller snuskigt men alla runt matbordet vet egentligen att hon tycker att det är ganska roligt när alla blir tysta och gapar och maten faller ut ur våra munnar. Gooooooooooott.

Jag vill jättegärna spendera denna söndagskväll med mina klasskompisar, men istället får ni väl bara sitta hemma hos Linni och supas och tänka tillbaka på alla fina minnen ni har av mig. Hahaha, som den gången... Nä, okej, jag ska inte förstöra stämningen för er. Ni måste få minnas själva. Men ni kan väl i alla fall LÅTSAS som om jag vore där och förstör ert supande och hyllar min mens. MENS! THERE - I SAID IT!